Jag är den första att erkänna när jag har fel (åtminstone ibland). Jag tippade att AIK skulle åka ut inför säsongen. Jag trodde helt enkelt inte att man skulle få ihop ett lag av alla nyförvärv. Det tillsammans med faktumet att AIK var oerhört (jag menar oerhört) bedrövliga i försäsongsturneringen Sibylla Games gjorde att känslorna jag hade för dem var av den mindre trevliga sorten. Jag har fortfarande problem med AIK, men det är av den typen som aldrig kommer tvättas bort. Nu tror jag inte längre att de kommer åka ur, även om jag kanske väntar mig att deras fenomenala form på slutet ska sansa sig något. Men segrarna mot Pixbo och Storvreta har utan tvekan visat att man växlat upp sedan den halvtaffliga inledningen. Känns som att det abnormt långa uppehållet innan, under och efter VM gjorde AIK fantastiskt gott.

Jag måste bara säga det. Årets version av SSL är tamigfan helt och hållet fantastisk. I alla fall när det gäller tabellläget och dramat som är i antågande inför en fantastiskt spännande slutspurt. Det skiljer förvisso dryga tio poäng från nedflyttning till slutspel, men med tanke på att alla lag, vid något tillfälle haft bra perioder där man tagit mycket poäng gör att ingenting är skrivet i sten. Att anta att Warberg är uträknade bara för att de just nu går dåligt är inte en slutsats jag är villig att dra. Jämför med den senaste säsongen där det ändå känts att de lag som låg under strecket i januari också var de som skulle åka ut. Idag känns det fortfarande som att både Warberg och Höllviken kan klättra förbi Thorengruppen och varandra, och svajiga Karlstad kan lika gärna bli indragna i bottenstriden som att hänga på AIK och Sirius i kampen om de sista slutspelsplatserna. Många poäng kvar att spela om och det är fortfarande helt öppet. Underbart!

Toppstriden har jag aldrig gett så mycket för, och för lagen där högst upp handlar det mer eller mindre om en transportsträcka till utslagsmatcherna. Men det skiljer alltså bara sex poäng mellan Sirius på tionde plats och Mullsjö på femte plats, även om tabellen såklart fortfarande haltar. Samtidigt är Sirius bara åtta poäng före Höllviken på nedflyttningsplats och är alltså samtidigt en potentiell nedflyttningskandidat. Att hypade Dalen just nu är utanför slutspel är såklart spännande, och att regerande mästarna också lindansar just nu är fantastiskt för dramaturgin som byggs upp inför grundseriens sista tretton, tolv, elva, tio och nio matcher.

Ja just det. Mycket snack om det haltande spelschemat just nu och jag är väl lite ambivalent. För mig gör det ingenting om det skiljer två spelade matcher mellan lagen, jag tror det blir svårt att undvika med så många omgångar. Men fyra omgångar är alldeles för mycket och förtar den verkliga nerven runt nyss nämnda streckstrider en aning. Det går liksom inte att följa i realtid. Men eftersom himmelen är blå bortom Stadshotellets taknockar väljer jag att tänka att det var första året med derbygrupper och att schemaläggarna precis som oss andra lär sig av sina misstag och åtgärdar problemen.

Veckans fredagsstatistik rör just derbygrupperna. Den Södra gruppen, med Höllviken, Helsingborg, Warberg, Växjö, Mullsjö, Linköping och Pixbo är aningen starkare överlag då man tagit i genomsnitt 31,43 poäng mot norra derbygruppens snitt på 29,29. Detta trots att båda lagen under slutspelsstrecket just nu är från den södra gruppen. Märkbart är att det endast är fyra lag som tagit fler poäng mot lagen i sin egen derbygrupp än mot lagen i den andra och det är Falun, Sirius, AIK och Linköping. Sedan tar resten av lagen fler poäng mot mer långväga motstånd. Snittet för hela ligan är 46 % av poängen mot lag i den egna derbygruppen, 54 % av poängen mot lagen i den andra derbygruppen. Analysen får ni stå för själva, för nu är min lunchrast slut!

Jag finns förresten på twitter om ni känner för att gömma er bakom ett anonymt ägg och begrava mig i invektiv. Eller bara snacka innebandy.