För tolv år sedan hade Sverige chansen att ta sitt femte raka VM-guld, men truppen som åkte ner till Schweiz hade inte samma favoritstämpel som tidigare år. En samlad journalistkår tyckte att årgångarna 96, 98 och 02 alla var snäppet mustigare. Det kanske var så att det började anas att den svenska dominansen var på väg att ta slut och att något måste göras för att vara fortsatt världsledande. Förbundskapten Peter Kokocha gjorde sitt andra VM och plockade ut följande svenska hjältar för att försvara den svenska fanan:

• Gunnar Domeij, M, Jönköpings IK
• Joakim Ågren, M, Pixbo Wallenstam IBK
• Niclas Olofsson, M, Järfälla IBK
• Joakim Andersson, B, Warbergs IC
• Oskar Fagerlund, B, Balrog IK
• Peter Fischerström, B, Haninge IBK
• Gustaf Forsberg, B, IBK Dalen
• Mathias Larsson, B, Alligator Malans
• Henrik Lorendahl, B, AIK
• Jakob Olofsson, B, Järfälla IBK
• Henrik Quist, B, Pixbo Wallenstam IBK
• Daniel Calebsson, C, Jönköpings IK
• Fredrik Djurling, C, Järfälla IBK
• Anders Hellgård, C, Pixbo Wallenstam IBK
• Johannes Gustafsson, C, Storvreta IBK
• Niklas Jihde, F, Grasshopper Zürich
• Johan Andersson, F, Jönköpings IK
• Peder Bodén, F, IBK Dalen
• Christian Hellström, F, Balrog IK
• Mikael Karlsson, F, Södertälje IBK
• Joakim Lindström, F, Järfälla IBK
• Magnus Svensson, F, Warbergs IC
• Conny Vesterlund, F, AIK

Det är som synes ändå en relativt stark trupp med ett gäng klassiska innebandynamn. Men en spelare som Martin Olofsson saknades för första gången i en svensk spelartrupp, han som gjort tre mål i sista perioden av VM-finalen för två år sedan, och Lindström fick i hans ställe äran att kampera med Jidhe och Hellgård i en svensk förstafemma.

Det skulle sedan visa sig att denna trojka blev Sveriges bästa. Truppens stora överraskning blev rutinerade Christian Hellström som i och med VM gjorde sin första landskamp på sex år. Det är ganska länge. Annars märks en landslagsdebutant i Joakim Andersson som fick hoppa in i skadade Johan Davidssons ställe. Och VMs i särklass fulaste ställ:

Förlåt Gittan 😉 Bild från Innebandymagazinet #9 03/04

Lettland gav värdnationen skrämselhicka

Öppningsmatchen stod emellan värdnationen Schweiz och värdnationen för 2016 års VM Lettland. Det blev en rejält nervig historia när Lettland hämtade upp 1-3 till 3-3 i början av tredje perioden innan Thomas Engel kunde göra 4-3 åtta minuter från slutet, vilket blev segermålet. 3600 nervösa åskådare satt på läktaren. Finland spelade i samma grupp och avverkade planenligt Ryssland med 16-1 i den inledande omgången.

Finland hade mycket enklare för Lettland, 2-14 slutade den matchen, medan Schweiz gjorde tvåsiffrigt mot Ryssland. Danmark gjorde dock ett riktigt platt mästerskap och hade inte en chans mot något av de bättre lagen, enda vinsten kom mot Ryssland. Kanske var det för mycket Tuborg och gula Blend utan filter för laget såg inte ut att vara i VM-form. Lettland klev dock in i värmen på riktigt med fina insatser mot alla utom Finland och bäddade för kommande års fighter mot Norge om vem som skulle ta hem titeln ”best of the rest”.

Gruppfinalen mellan Finland och Schweiz blev en magisk kväll för hemmanationen. 2-3 efter två perioder blev till 3-3 med tio minuter kvar och jakten på gruppseger stegrades upp ytterligare något snäpp. Bröderna Hofbauer klev fram när det gällde och sänkte Finland 16 sekunder från full tid. En historisk händelse vilket skulle leda till att Sverige och Finland möttes i en semifinal snarare än en final, vilket aldrig tidigare hänt. Om Sverige vann gruppen vill säga. Schweiz hade alltså chansen att återupprepa bragden från VM 98 då man tog sig till final och hemmapubliken vädrade stordåd.

”Vi har aldrig slagit Sverige i en final. Därför möter vi dem hellre i en semifinal”

– Finland försökte lura Sverige men Sverige gick inte på det

Ingen rår på fyrfaldiga världsmästarna

Till skillnad mot Finland mötte Sverige sin tuffaste motståndare redan i premiären. Tjeckien tog också ledningen i första perioden genom sverigebekantingen Radim Cepek, men Sveriges förstafemma anförda av en Niklas Jihde i hysterisk målform vände på steken redan innan pausen. Jihde fullbordade sitt hattrick i och med sitt 3-1 i mittenakten innan Djurling satte slutresultatet 4-1. Sverige fick kritik efter matchen för dålig inställning, men vad ingen visste då var att Tjeckien på allvar sett till att treenigheten SWE-FIN-SUI numera var the big four med ett CZE på slutet.

”Jag tycker vi gör en riktigt svag match. Tjeckien var inte särskilt bra, och vi borde dominerat mer.”

– Peter Kokocha

I övrigt var gruppen tråkig som fan med ett svagt Tyskland, ett ännu svagare Österrike och ett Norge som nu verkligen blivit omkörda och frånåkta av Tjeckien. Sverige vann såklart stort i de återstående matcherna med en gäspning, och när Norge vilade sina bästa spelare inför den viktiga matchen mot Tjeckien blev siffrorna mindre smickrande 4-17. Kung Ketil gjorde dock ett av norrbaggarnas mål.

”Det känns ändå oroväckande att en svensk Division 6-spelare får mycket spel i ett VM-lag”

– Magget ojar sig över den Tyska VM-truppen

Sverige mot Finland i semifinal alltså, vilket betydde att Tjeckien och Schweiz helt plötsligt fått en rejäl chans att nå final. Schweiz kom stärkta efter segern mot Finland och kände finalvittring tidigt och man ledde en period in i matchen med 3-2. Men det blev inga fler mål och hemmapubliken fick till sitt förtret se Tjeckien visa upp ett stabilt försvarsspel och genomtänkt kontringsspel. De kunde göra tre raka mål och därmed säkra landets första VM-medalj någonsin.

Den andra semifinalen (eller som den kom att kallas; den moraliska finalen) använde sig i stort sett av samma dramaturgiska modell. Här var det Finland som var laget i förarsätet och vid ställningen 3-3 hade man stolpträffar och chans i powerplay men vek ner sig (som vanligt) och två mål av Magnus Svensson och ett av Conny Vesterlund tillsammans med ett målvaktsspel i världsklass signerat Niclas Olofsson skickade Sverige till final.

Conny Vesterlund dödar den finländska sisun. Bild från Innebandymagazinet #9 03/04

Besvikelse på butelj

Bronsmatchen stod emellan ett nästan rekorduselt Finland och en hemmanation som missat den största chansen till finalplats någonsin. Om besvikelsen som sprang runt på planen den kvällen gick att tappa på flaska hade en klunk förvandlat Sharpay Evans i High School Musical 3 till någon som röjer längst inne i mosh piten på en spelning med Shining och vrålat med i texten till ”Låt oss ta allt ifrån varandra” och ”Besvikelsens dystra monotoni”. Potenta grejer.

7833 i publiken var däremot fortfarande rejält taggade och när Schweiz började knapra in på Finlands 7-4 ledning med tio minuter kvar var det finska laget i rejäl gungning. 7-7 kom med en och en halv minut kvar genom Matthias Hofbauer, som därmed gjorde sin fjärde poäng för dagen och sin tjugoandra för turneringen, och då hade hemmanationen rejält momentum in i förlängningen.

Samme Hofbauer höll sig framme direkt i förlängningen med ett skott som tog ribba in. Något som nästan 8000 hemmafans märkte direkt men tyvärr missades av det svenska domarparet och Finland kunde sedan kvittera ut ett inte helt välförtjänt brons efter Janne Tähkäs avörande i den efterföljande straffläggningen.

Bronsmatchen slutade alltså med en besviken bronsmedaljör med stukat självförtroende och en hemmanation som blev rånade på medalj. Dystert värre.

Grattis till silvret Tjeckien, vi ses efter finalen

Om det var besvikelse som präglade bronsmatchen var det istället två lag som redan vunnit som äntrade finalen. Tjeckien hade överträffat alla förväntningar med sitt förmodade silver och Sverige som redan vunnit sin ”final” skulle möta ett Tjeckien som egentligen inte skulle ha en chans i den riktiga finalen. Det kunde inte bli något annat än en ren formalitet.

Sverige gjorde vad alla förväntade sig. Calebsson gjorde 1-0 redan efter en minut och Lindström ökade på till 2-0 efter halva första perioden. Så fortsatte Sverige att stadigt lämna ett lite för litet Tjeckien bakom sig. Efter halva matchen var ställningen 5-1 och matchen avgjord. Fast inte riktigt. Sverige gick ner sig och tjeckerna jobbade sig in i matchen, 5-2 kom i slutet av andra perioden. I början av tredje gick Tjeckien upp till 5-3 och hade faktiskt bud på 5-4. Henrik Qvist satte sedan 6-3 i power play vilket gav Sverige andrum. Med knappt tre minuter kvar inducerade tjeckerna återigen lite spänning med sitt 6-4 men släppte Sverige aldrig kontrollen. Två jämna perioder, men Sverige var återigen tyngst när det gällde.

”Tjeckien är faktiskt riktigt bra. Jag måste omvärdera vår insats mot dem i gruppspelet.”

– Peter Kokocha igen

Även Tjeckien var nöjda med sitt vunna silver.

”Vårt mål var att vinna en medalj. Att det blev silver är en bonus.”

– Målvaktsfantomen Tomas Kafka

Sverige vann sitt femte raka guld, men vägen fram till guldet har väl aldrig varit lika välkrattad.

Finland fick tröstpris i All Star Team

Målvakt: Henri Toivoniemi
Back: Jari-Pekka Lehtonen
Back: Jakob Olofsson
Center: Mika Kohonen
Forward: Matthias Hofbauer
Forward: Niklas Jihde

MVP: Niklas Jihde

Trots ett rejält bottennapp blev alltså hela tre finländare utsedda till All Star-laget. Magget surnade och kickade ut både Toivoniemi och Kohonen till förmån för Tomas Kafka och Radim Cepek i sin egen. Matthias Hofbauer var självskriven som MVP med sin poängligavinst med 22 poäng, en pinne före en Jihde i sitt livs form vilket väl säger en hel del.

Blåbärsnationerna mobiliserar

När storfavoriten Polen inte ens kom till start på grund av slarv var det ett Italien spetsat med utländska spelare som drog längsta strået. I B-finalen mot Estland låg man under länge. 59.59 kom kvitteringen, något som esterna inte gillade alls och protesterna mot domarna blev så starka att man fick börja den efterföljande förlängningen i spel tre mot fem. Fabio Terlizzi, lagkapten och också den som satte kvitteringen, blev verkligen matchhjälte när han sköt upp sitt Italien till A-divisionen.

Nu måste vi satsa riktigt hårt. Den innebandy som väntar oss i A-divisionen om två år är en annan sport än i B-divisionen

Fabio Terlizzis Italien klarade sig kvar 2006 men började sedan tappa mark.

Ett lag som Kanada hade ännu inte vaknat till liv och spelade i den nyinförda C-divisionen. I C-finalen fick man se sig besegrade av Japan som hade rutin från tidigare mästerskap. Även Slovakien gjorde sitt första VM och kunde knipa en tredjeplats efter vinsten mot Spanien i bronsmatchen. Två länder som påbörjade en resa som tolv år senare lett dem till Riga, starkare än någonsin, för att göra upp om platsen till den internationella innebandyns finrum: A-divisionen.