Jag har inga förhoppningar, inga förväntningar. Jag har inte en jäkla aning om vad jag har att vänta under veckan så jag ska helt enkelt försöka se så mycket innebandy det bara går. Tyvärr gick det tidigaste tåget från Karlstad inte förrän 06.13 så jag missade Tjeckiens match mot Lettland och kom lagom till den polska nationalsången. Schweiz som har ett silver sedan förra VM att försvara stod för motståndet.

Polen började ganska piggt men det stod snabbt klart att skillnaden mellan Polens bästa och Polens sämsta spelare var lite väl stor. Faktiskt hade man några helt okej spelare, men inget särskilt ordnat spel. Målvakten Wojciech Komperda gjorde en stark förstaperiod och höll ner siffrorna lite. Schweiz kändes inte som en silvermedaljör i alla fall. Visst, bollinnehavet var säkert 85 % men som K. Agent sa: ”Schweiz har alltid varit sargslickare”. Lite så var det, för inte sökte man upp obekväma ytor och hotade som man borde. Bollen gick runt och runt, men spelarna stod statiska och ville att någon annan skulle ta löpningarna. En av spelarna som i högsta grad var skyldig till detta var Yann Ruh, men han visade ändå prov på härlig finess och bjöd på ett gäng oortodoxa passningar. En fin blick, helt klart. Synd däremot att han i denna matchen fick han utrymme att vara kreativ, men inte någon att leverera nyckelpassningar till. Att matchen blev totalt sönderblåst i andra perioden gjorde att det rann iväg lite, tillsammans med att Schweiz började ta lite fler avslut, ofta genom duktige Jan Bürki. Men, är Schweiz inte bättre än så kommer det bli väldigt tufft för dem mot lite senare i turneringen.

Foto: IFF

Hann med en liten sväng ner till Fortnox där Ungern krossade USA. Inte mycket att säga om den matchen mer än att domarnivån skilde sig ganska rejält från den Polen – Schweiz. Inne i Vipers bunker var det tuffa tag. Men det jag mest tänkte på var att bara fyra spelare i USAs landslag spelar innebandy i USA. Sedan spelar resten i Sverige, Finland och Schweiz. Vill varna för tankar som är helt ofiltrerade nu, men det känns inte riktigt rätt. Alltså, jag har inga problem med att de spelarna enligt regelverket får vara med, frågan är om det i det långa loppet är det bästa. En titt på Kanada och samtliga spelare spelar i inhemska ligan, ett förhållningssätt som jag tänker känns mer långsiktigt korrekt på U19-nivå. Italien hade ju ett gäng år där man faktiskt var top 10 i världen (A-landslag snackar vi nu), men knappt en tvättäkta italienare i laget, och nu är Italien en bra bit ifrån top 20, med några förlorade år i utvecklingen.

Tillbaka till Vida Arena för att se inledningen på Finland – Danmark med statistikmaestro Kent Göransson. En match som jag på förhand trodde skulle stå mellan A-divisionens bästa och sämsta lag. Men Danmark startade överraskande piggt och gjorde faktiskt första målet, och innan dess hade man haft flera bud. Finland uppträdde lite stressat men det gick ganska snabbt över och man började få igång en sjujävla maskin. Frenesin det laget besitter var mycket rolig att titta på, och man lät aldrig Danskarna vila vare sig man hade boll eller inte. Anfallen blev längre och längre, kom i våg efter våg. Jag är sent på bollen, jag vet, men Justus Kainulainen och Joona Rantala är spelare som det händer saker kring. Fast det är inte bara offensiven som är bra, i defensiven över hela banan mosade man danskarna totalt. Finlands sätt att spela innebandy nu kommer vara det som sätter en standard, en mall, på samma sätt som Barcelonas/Spaniens kortpassningsspel var när Tiki Taka fick en renässans. Fast med skillnaden att Finlands sätt att spela innebandy faktiskt är lika underhållande som effektivt.

Avslutningen på dagen var såklart Sverige – Slovakien, där jag hoppades att Slovakien hade kunnat hålla nere siffrorna och visa att man är en nation som är på väg att utmana Norge och Lettland om femteplatsen. Men det gick inte så bra med det. Slovakien spelade det lägsta försvaret jag sett på länge och inte ens deras storstjärna Michal Dudovic, som nyligen gått till den schweiziska nyblivna mästaren Wiler-Ersigen, var i närheten av bra. Sverige höll nollan och tog knappt i. Återstår att se om man kan växla upp till dagens match mot Finland, för det kommer behövas.

Foto:: Adam Troy

Det var gårdagens tankar det. Är strax på språng för att kolla på Japan – Kanada som kickar igång dag två av U19-VM. Känns riktigt bra!