Innebandyn har genom åren varit en sport där utvecklingen drivits av poplag och fula ankungar. Många lag har seglat upp i toppen och stångats några år innan man mer eller mindre gjort en och en halv skruv i pikstil rakt genom seriesystemet. Lockerud, Haninge, Balrog är lag som vunnit och försvunnit, men hann med att skriva in sig i historieböckerna innan förfallet. Carlskrona och Caperio Täby formtoppade ett gäng år men nådde aldrig riktigt hela vägen. Warbergs och AIKs dominans i mitten av 2000-talet bröts när dagens dominerande duo Storvreta och Falun turats om att vara bäst. Och så har vi Pixbo som varit med från dag ett och sett poplagen komma och gå.

De som tog sig an innebandyn först lyckades mer eller mindre bra med att skapa en organisation som klarat av att förändras i den takt innebandyns utveckling har krävt. Det är ganska naturligt och vi ser det också i andra sporter som i fotboll och ishockey. Men där har vi också kunnat se att lagen stabiliserar sig och att det blir svårare och svårare att etablera sig som nykomling. Frågan är om innebandyn går åt samma håll, där föreningar som faktiskt har resurserna, kompetensen och envisheten att vara elitföreningar börjar komma ikapp och förbi de som började tidigt. Är poplagens tid förbi? Nja, kanske inte riktigt än.

Just for giggles satte jag mig därför ner och funderade lite på hur SSL ser ut 2025 eller däromkring. Urvalet baseras på lika delar magkänsla och önsketänkande strösslat med ett par tittar i publikligan. Eftersom ingen kan stoppa mig i skrivande stund tänker jag ta mig friheten att utöka SSL till 16 lag, där lagen möts två gånger för totalt 30 omgångar.

SSL 2025

Mellan tummen och pekfingret ser ett framtida SSL ut enligt följande om jag får välja.

1. Storvreta IBK
2. IBF Falun
3. Växjö IBK
4. Mullsjö AIS
5. AIK
6. Pixbo Wallenstam IBK
7. Warberg IC
8. FC Helsingborg
9. IBK Dalen
10. Linköping IBK
11. Karlstad IBF
12. Djurgårdens IF
13. Visby IBK
14. Onyx IBK
15. IBF Örebro
16. Jönköpings IK

Som synes är elva av lagen (fetstilta) redan hemmahörande i SSL, medan de fem sista blir tillskott från Allsvenskan. Dessa är utplockade av lite olika anledningar, som det går att läsa nedan. Men tre av dem (kursiva) är lite extra intressanta, och inte nödvändigtvis på sportsliga premisser och de två sista blev de som drog de sista stråna, bland många andra.

En sak är lite problematiskt, och det är avsaknaden av nordliga lag. Thorengruppen, Gävle, Mora, Piteå och Granlo hade mycket väl kunnat slå sig in, men där kom magkänsla och publiksnitt in och satte stopp. Att jag plockat bort Sirius var heller inget lätt val då det försvinner en fin förening och ett Uppsala-derby, men man kan inte få allt. Malmö var en outsider som fick stryka på foten trots att det varit roligt med ett lag i Malmö, men man är inte riktigt där än. Höllviken är absolut ett alternativ, men jag fegar ur och skyller på att Höllviken fortfarande är unga i sammanhanget.

Kalmarsund är också en förening som kanske inte riktigt är där, och efter deras fantastiska 88-89-kull är underlaget inte riktigt lika sylvasst. Att lag som Strängnäs och Täby inte kom med är mycket för att regionen inte skulle mättas.

Så, nu vet ni varför era lag didn’t make the cut, men ni får såklart skälla på mig i kommentarsfältet. Över till motiveringarna!

Storvreta IBK

En av de senaste årens giganter har en apparat som så gott som alla övriga lag antagligen ser på med avund. Spelar sina hemmamatcher i en fin arena, drar mycket publik och kan locka världsstjärnor till klubben med fina förutsättningar. Storvreta är, och kommer vara, en stormakt i innebandyvärlden. Och såklart Red Eagles. Innebandyn är svältfödd på supporterföreningar. Den som skrattar åt Red Eagles men hyllar Dortmunds gula vägg är hycklare, för vi vill alla ha levande supporterkultur i innebandysverige och vi ska ta varje tillfälle vi kan att hylla de som gör något åt det.

IBF Falun

Falun har precis som Storvreta en mycket fin arena och drar mycket publik, och dessutom passar det fint rent geografiskt att ha en Dala-förening i SSL. Falun har fattat grejen med att ge publiken valuta för pengarna. Dels genom ett anfallsinriktat spel på planen, dels genom att tänka ett steg längre vid sidan av. Sportsliga framgångar och storpublik är såklart två faktorer med tydlig korrelation, men man har planterat innebandy i hjärtat på Faluborna.

Växjö IBK

Även om Växjö till skillnad från Storvreta och Falun ännu inte uppnått samma sportsliga framgångar andas hela föreningen framåtanda. En långsiktig satsning på unga spelare, kaxigheten och en fantastiskt fin arena har skapat en miljö där både spelare och publik kan trivas. Trots att Växjö har många elitlag som slåss om både publik och sponsorer har Växjö ett snitt strax under tusen personer. Det skulle inte förvåna mig om Växjö är laget som tar över efter Storvreta och Falun.

Mullsjö AIS

Mullsjö är kanske den eviga outsidern, delvis för att man själva alltid spär på bilden, delvis för att det är sant. Från bondeupproret till SM-guld? Inte alls omöjligt för precis som tidigare lag har Mullsjö ett starkt stöd från den kanske röststarkaste publiken i hela SSL, och en fin tradition av att fostra och förädla spelare. Jönköping med omnejd är en mycket stark region där konkurrensen är stark. Kan man vända den konkurrensen, med till exempel SSL-kvalaktuella Jönköping, till sin fördel kommer Mullsjö gå en fin framtid till mötes. Dessutom (och det ska fan inte underskattas) är man utan någon som helst konkurrens snyggast på sociala medier.

AIK

Självklart måste Stockholm ha en stark representant i SSL och det självklara alternativet är AIK. Arenan andas inte elitinnebandy, och publiken kunde gott varit dubbelt så stor, men sådant har man gott om tid att rätta till fram till 2025. Att det finns talang i Stockholm nog för att skapa nya dynastier behöver knappast nämnas, och att ett allvarligt försök att återupprätta gammal heder pågår just nu kan inte ha undgått någon. Kanske behöver man en derbykompis för att det ska börja spraka om Stockholmsinnebandyn sådär som vi alla vill igen.

Pixbo Wallenstam IBK

Ett av två lag som spelat samtliga säsonger i innebandyns högstaliga. Självklar ledare i innebandyns maratonliga. Pixbo har betytt så mycket för innebandyn i stort och bidragit till att den fått spridning utomlands. Göteborg verkar dock vara en innebandyimmun plats för tillfället och man behöver helt klart vända den katastrofala publiktrenden. Det räcker inte med den planerade innebandyarenan, man måste skapa lite intresse igen, för professionaliteten i övrigt håller högsta klass. Göteborg som stad kommer dock alltid att vara attraktiv.

Warberg IC

Det andra av innebandyns original. Har inte haft samma sportsliga framgång som på fornstora dagar och riskerar nu att åka ur. Jag väljer att ha med Warberg för all den kärlek till innebandyn som är inmurad i Warbergs fästning, för att vissa eror inte bör ta slut. Publiken, och känslorna. Warberg har fått ta mycket skit, men allvarligt talat: ser man bortanför det sportsliga vore det ren och skär tragedi om Warberg åkte ut. Så skärp er nu WIC, och lös det sportsliga.

FC Helsingborg

Ännu ett lag med lång historia, även om namnet är relativt nytt. Högaborg och Viskan är två klassiska namn i innebandysverige som via en krokig stig blivit dagens FCH. Skånes självklara stormakt och med arenan och den fina organisationen fortsätta att vara ett SSL-lag. De många kontakterna i Finland kommer såklart fortsätta att vara en betydande faktor. Har ett stort upptagningsområde med många fina innebandyspelare.

 Linköping IBK

Med Linköping IBK Ungdom bakom sig är man en av världens största innebandyföreningar och kan man få till den nya innebandyarenan känns Linköping som en förening som är redo att ta nästa steg. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte gillar Linköping, men jag gillar liksom att inte gilla Linköping. Det finns mycket kunnande och talang, nog för att cementera sin plats i den absoluta toppen.

IBK Dalen

Klassiskt lag som fyller många funktioner i ett framtida SSL. Dels rent geografiskt, då Sveriges norra regioner måste ha minst ett lag i SSL, det märks inte minst på det fina publiksnittet. Dels känns det väl naturligt då Umeå blivit något av innebandyns huvudstad med RIG och långvariga traditioner. Men också för diversiteten. Dalen får mycket skit för sin defensiva innebandy, men alla sagor måste ha en anti-hjälte. Spelar alla lag på samma sätt, hur jävla roligt är det egentligen?

Karlstad IBF

Värmland är en historiskt sett stark innebandyregion med storlag som NB 87 och Sjöstad i frontlinjen, och man har fostrat många fantastiska innebandyspelare genom åren. Intresset är starkt, arenan fräsch och spelarunderlaget mycket intressant. Patriotismen är brutal och med rätt organisation kan Karlstad mycket väl lyckas med ett återtåg till fornstora dagar.

Djurgårdens IF

AIK behöver en verklig rival, och även om Djurgården rent organisatoriskt kanske har en bit upp till SSL-klass vore det otroligt bra för Stockholmsinnebandyn med ett laddat derby. Det är här önsketänkandet äntrar bilden. Känns som att Stockholm behöver tydliga fanbärare, och där lagen får en tydligare hierarki. DIF+AIK i SSL vore därför den perfekta kompromissen, då hierarkin kan få vara men samtidigt inte förlora rivaliteten.

Visby IBK

Ett poplag, det får man ändå säga. Färgstarka spelare, en grym arena och en förening med framåtanda får duga som motivering. Känns som en mycket proffsig förening som jobbar hårt på andra sidan sargen och där publikunderlaget ser bra ut. Om man får ordning på det sportsliga kan Visby bli ett intressant tillskott i SSL.

Onyx IBK

Lite tråkigt kanske, men motiveringen ovan hade kunnat klistras in här. Fick jag bara välja ett lag av Visby och Onyx faller valet på Visby men fler lag med mycket publik kan omöjligen vara något dåligt för SSL som varumärke.

IBF Örebro

Örebro har tidigare varit starka i innebandyns högstaliga men på senare tid har man kanske inte skämt bort hemmapubliken. De senare åren har det dock känts som att något är på gång och både Örebro och Lillån har starka ungdomsverksamheter så underlaget finns definitivt. En bit kvar, visst, men jag hade gillat att se Örebro i SSL.

Jönköpings IK

Sist men inte minst har vi en av de mest klassiska föreningarna i innebandyns historia som varit med från dag ett. När man åkte ur SSL säsongen 08/09 lämnade man kvar Pixbo och Warberg som enda lag som aldrig missat en säsong i högstaligan, och efter det har Jönköping varit uppe och vänt en gång till. Ungdomsverksamheten är stark i en i övrigt stark region vilket gör att JIK får ta en plats här. Publiksnittet måste upp ett par hack såklart, men derbyn mot Mullsjö finns som härlig krydda.

Det var det hela.

Har jag tänkt krokigt? Motivera gärna!