Milessons blogg
SSL

Kontaktsporten innebandy?

Domarnivån har under de senaste säsongerna varit föremål för ganska rejäl kritik från olika håll. Så även i år. Nu tänker jag inte fokusera på mindre lyckade domarinsatser, ojämna bedömningar och lag som blivit bortdömda och fått känslorna svedda lite i ena hörnet utan snarare på ett slags övergripande plan. I nästan alla matcher jag tittat på hittills har närkamperna varit få. Som icke bollförande spelare får du nämligen frislag emot dig om du skulle söka fysisk kontakt. Eller?

Det spelar inte någon roll vilket domarpar det handlar om. Steget från noll kontakt till utvisningsbåset är idag väldigt kort. Jag vill redan nu säga att jag tycker innebandy ska vara en idrott där den tekniska finessen ska vara överordnad huvudlösa närkamper som slutar med en spelare bakom sargen. Men det betyder inte att innebandy inte kan vara en kontaktsport. Innebandyn bör nämligen vara en kontaktsport.

I stort sett blåser domarna för utvisning så fort en spelare ramlar vid närkamp, så fort det rasslar lite i sargen. Jag är inte dummare än att jag förstår att det kan vara ganska knepigt att bedöma varje situation rätt på en sekund, men ändå. Det tillåts konsekvent väldigt lite fysiskt spel, få domare har kyla nog att låta spelet släppas på, ge mer ansvar till spelarna. Som jag sa tidigare, jag vill inte att flugsvampshöga bärsärkare ska få svinga yxorna utan repressalier, det är snarare nyanserna jag är ute efter. För spelarna är inte kapabla att bestämma helt utan överseende, de är ju, eh, partiska.

Jag tror att vi kommer se stor skillnad om domarna vågar släppa pipan bara en liten liten aning. Det kräver såklart en hel del av domarna att konsekvent bedöma nyanserna i den fysiska kontakten och det är säkert där skon klämmer. Det är lätt att saker eskalerar och svårare att hålla rätt nivå om man som spelare kan kliva upp ett steg på känslotrappan. Samtidigt är en tight innebandymatch med mycket närkamper och känslor bra mycket roligare att titta på än en som saknar dessa komponenter. Många öppna dörrar insparkade på kort tid, jag vet. Men jag kastar ur mig en tanke som ett litet experiment:

Domarna och deras bedömningar idag är en av flaskhalsarna för innebandyns utveckling.

Jag är inte ute efter att kasta skit omkring mig och syftar inte på något särskilt domarpar, jag vill lyfta ämnet för att det är viktigt. Något som i sammanhanget är lika viktigt beteendet hos spelare, ledare och publik. Där är innebandyn lik fotbollen och hockeyn. Jämför med handbollen eller rugbyn och inställningen är en helt annan. Vad tycker du? Ett system med tre domare? Är det bra som det är? Diskutera gärna med oss på twitter och facebook.

On a different topic: Idag, drar Champions Cup igång i Borås, om någon nu missat det. Jag kommer vara på plats från och med Pixbos kvartsfinal ikväll för att njuta av internationell klubblagsinnebandy av absolut högsta karat. Följ gärna rapporteringen här på ibnytt, självklart kommer jag orera lite kring ämnet vid tillfälle. Kanske vi ses där?

Och ja, just det. Opeth släppte nya plattan idag. Kommer bli en bra helg!

Joel Milesson

Smålänning i exil bosatt i Värmland med förkärlek för polsk dödsmetall, asiatisk mat och svenska fjäll. Tvärkulturell übernörd med för många intressen.

Twitter: @Joel_Milesson

Kommentarer

Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar.

Fler artiklar